achtungbaby

Efter att ha åkt bräda nerför en aktiv vulkan, ziplinat i en tropisk regnskog, ätit middagar för dryga 20-lappen och blivit skammade av både bagare, taxichaufförer och gatuförsäljare så avslutades kapitlet Centralamerika för den här gången cirka en månad sedan. Det var då vi efter många om och men korsade gränsen till Sydamerika. Här nedan följer ett axplock av bilder från den första månaden i Sydamerika:

Playa Blanca utanför Cartagena, Colombia.

 

Tjena bloggen! 

 

Några dagar innan julafton fick jag en förfrågan om att fira jul med en guatemalsk familj. Jag funderade i ungefär en millisekund innan jag tackade ja. Att fira högtider med folk från andra kulturer är nånting jag tycker är fantastiakt roligt. Kommer ihåg när vi var i New York för två år sedan och firade thanksgiving med en amerikansk familj. Det blev en kväll att minnas och det blev även julafton i Guatemala City. 

 

Jag blev dock lite överaskad av att det inte förekom så många traditioner som vi har i Sverige. I vår familj har vi till exempel alltid dopp i gryta till lunch, Kalle Anka klockan tre och julbord med köttbullar, lutfisk och allt vad det innebär på kvällskvisten. Den enda riktiga traditionen jag kunde urskönja var att det skulle ätas "tamales" efter fyrverkerierna vid midnatt. Fyrverkerierna ja.. Här i Guatemala firar de julafton på ungefär samma sätt som vi firar nyår. Kvällen var en väntan, en mycket trevlig sådan bör tilläggas, med snacks och dryck, på tolvslaget för att sedan titta på fyrverkerierna och seda smaska tamales. Tamales är majsdeg som är fylld med kött och chilisås. Gott som fan! Eller "muy rico" som de säger här i latinamerika.

 

Tamale!!

 

Oklar fruktdrink.. Men god var den!

 

Farfar vet hur man blandar drinkar!

 

 

Tja bloggen!

 

Tankte att det kunde vara dags for en uppdatering sahar en och en halv manad efter den senaste (sorry morsan).

 

Nar jag skrev senaste inlagget hade jag just borjat jobba pa La Terraza och pluggat spanska i en vecka. Nu ar situationen lite annorlunda. Jag pluggade fyra veckor pa en av Antiguas basta skolor. Fyra timmar varje morgon fem dagar i veckan. Aven om det var tungt att kliva upp pa mornarna och mycket for hjarnan att ta in gav det resultat. Det ar kul som fan att kunna ha en konversation med the locals. Jag och staderskorna pa hostelet har blivit basta vanner sen jag borjade fatta vad de sa hehe. Min prickfria (naja) spanska har aven gett mig tva nya jobb som bartender ocksa. Spanskaskola i all ara men att fa ova spanska rent praktiskt ar guld vart!

 

Det sags att alla far 15 minutes of fame. Forra fredagen fick jag mina. Underkladesmodell i Guatemala.. Check.

 

 

Dagarna ar ratt fyllda av jobb just nu. Dagtid pa hostelet och kvallstid pa nagon av barerna. Oftast roligt men ibland slitsamt. De har tva manaderna i Antigua har varit grymt skojj. Nu borjar jag dock kanna mig redo for nya aventyr sa om tre veckor packar jag aterigen min ryggsack for nya erfarenheter och upplevelser. Innan dess ska dock jul och nyar upplevas i Antigua. Det sags att det ska vara en hojdare.

 

Johan

 

Hola bloggen! No time no see! Sorry för det..Ska försöka mig på ett hejdundrande inlägg som kompensation ;)

 

Senast vi pratades vid satt jag och mitt resesällskap (som sen dess har hunnits byta ut x antal gånger) och väntade på bussen till Semuc Champey.. Och man vilket ställe det var! Sjukt vackert ställe. Definitivt värt mödan att ta sig de 100-tals milen upp för att få se "the end of paradise", som Semuc Champey betyder på mayan, ovanifrån. Nu var det självklart inte 100-tals mils vandring, snarare några hundra meter, men det kändes då absolut som det. Förmodligen kombinationen jävligt brant backe och 0 träningstimmar den föregående månaden

.

 

 

När vi väl var på väg till Semuc Champey passade vi även på att stanna till vid "Lanquin Caves" för lite adrenalinboost. Lanquin Caves är ett stort bäcksvart grottsystem som ännu idag inte har blivit helt utforskat. Med varsitt stearinljus och med sällskap av tusentals fladdermöss gav vi oss in i grottorna. Jag har gjort mycket adrenalinfyllt tidigare men det här går helt klart in på topplistan. Grottsystemet är konstant vattenfyllt och de föregående dagarnas regnande hade höjt vattennivån en del vilket gjorde det hela mer utmanande och roligare. Eller riskfyllt beroende på hur man ser det.. Inuti grottan kunde vi förutom att åka rutschkanor formade av naturen och klättra uppför vattenfall skåda spektakulära limestone-formationer (svensk översättning någon?). En av dessa ser ut som ett altare, vilket kan vara en anledning till varför Maya-folket använder det till ritualer och ceremonier. Grottorna är heliga för Maya-folk från hela Guatemala. De kallar grottorna "heart of heaven" och tror att det längst inne i grottorna (vilket fortfarande är outforskat) finns "the secret of centuries". Tyvärr vågade jag inte ta med kameran in så några bilder från grottorna har jag inte..

 

Efter äventyren i Semuc Champey och Lanquin tog vi oss via en åtta timmars skakig bussfärd till Antigua (där jag faktiskt bor nu, men mer om det längre ner), en stad någon timmes bilkörning från Guatemala City. All markbunden transport tar för övrigt lång tid här i Guatemala, mestadels beroende på att vägarna är krokiga och landskapen är bergiga med stora höjdskillnader. Antigua är Guatemalas f.d. huvudstad med cirka 40,000 invånare. Staden är omgiven av vulkaner och byggnaderna skriker "urgammal stad i Spanien". Typ. Gatorna är inte gjorda utav asfalt utan av stenar och här och var ser man läckra kyrkoruiner vilket är ett arv sen den spanska kolonialtiden. Inga byggnader förutom t.ex. stadshuset är tillåten att ha mer än två-tre våningar då man inte vill se massa skyskrapor förstöra den pittoreska feelingen staden idag har. Antigua är ett av de populärare turistmålen i Guatemala. Många äldre utländska pensionärer väljer att bosätta sig här och bland backpackers väljer många att komma hit för att plugga spanska vid en av de välryktade skolorna som finns här. Staden finns idag med på Unescos världsarvs-lista och har blivit utsedd till en av världens topp tio mest romantiska städerna i världen. Anledningar som gör att man förstår varför många slår sig till ro här.

 

En av vulkanerna i närheten av Antigua heter Pacaya. Den är aktiv. Den har bestigits. Enda till kraterns kant. Det var förbjudet. Det var väldigt coolt. Även här var promenaden upp rätt så påfrestande men vafan, det som inte dödar det härdar eller hur?

 

 

Efter Antigua drog vi vidare till en inlandsjö några timmar väster om Antigua. Lago de Atitlan. Häftigt det också. Vi spenderade två nätter där. Drack bira och paddlade kajak och utforskade de olika byarna som ligger vid sjön. Guatemala är verkligen ett land med väldigt mycket att se och göra. En stark rekommendation till de som vill ha ett annorlunda resmål. 

 

Som jag sa tidigare så bor jag nu i Antigua. Jag jobbar på La Terraza, ett hostel som i år blev utsett till Guatemalas bästa hostel av Hostelworld. Mina arbetsuppgifter: stå i baren och sitta i receptionen. Boende, mat och en liten slant får jag för besväret. Ett bra sätt att spara pengar och ett väldigt bra sätt att träffa nya människor :) Vid sidan av jobbet pluggar jag även spanska. Fyra timmar varje morgon. Jag har nu pluggat en vecka så förhoppningvis kommer jag kunna ha en fullfjädrad konversation med en Guatemalteco om några veckor. Dagarna är rätt fullspäckade men det är roligt.

 

Det var allt för denna gången bloggen. VI hörs snart igen. Tills dess - kärlek!

Johan

 

P.S. Stötte på en tjej från Umeå för någon vecka sen. Vi hade gemensamma vänner. Världen är liten. Sen stötte jag på en snubbe som är kusin till en före detta kollega. Världen blev ännu mindre. D.S.

Tja bloggen!

 

Har nu anlänt till Rio Dulce, Guatemala efter att ha varit ute och seglat i 8 dagar och 8 nätter. Det skulle egentligen ha tagit 7 dagar, men med tanke på vilken oduglig besättning kaptenen hade anlitat (läs mig, Robin, två australiensare, en engelsman och två tjeckiskor) var det ju tidigt fattat att det skulle ta lite längre än planerat.

Mer om seglingen längre ner, vi hann ju faktiskt med att göra tre dyk i en storslagen miljö innan vi hoppade på båten.

 

Jag har hört tidigare att dykningen i Belize ska vara fantastisk, inte minst i "The Blue Hole" som är ett flera hundra meter djupt hål mitt i havet. I efterhand kan man bara instämma. Vi såg allt möjligt roligt, alltifrån stingrockor till sköldpaddor till muränor. Höjdpunkten var dock hajarna. Vid ett tillfälle började guiden peka på mig och jag blev ett stort frågetecken. Efter en stund insåg jag att han menade att jag skulle kolla bak vilket jag gjorde - och såg en stor jävla haj några centimeter från mina fötter simmandes mot mig just innan den vek av. DET var riktigt coolt. Även om pulsen rusade upp några hundra slag i minuten...

 

Dagen efter dykningen var det då dags att sätta seglen på Hipsway Vancouver med kapten Guy vid rodret. Och den kaptenen.. Man skulle kunna skriva en hel bok om han - hans liv, hans historier och hans ordförråd. P.g.a. att jag inte orkar skriva en bok får han nöja sig med ett stycke här. 57 år, skild och far till ett barn. När han skilde sig bestämde han sig för att uppfylla sin dröm. Sagt och gjort så köpte han en katamaran och gav sig ut på de sju haven. Man säger ju att ett gott skratt förlänger livet och med tanke på hur mycket jag skrattade åt han måste jag ha förlängt mitt liv med åtminstone ett decennium. Han använde ordet "fucking" cirka tre gånger i varje mening och jag vet inte hur många gångar vi har blivit kallade "idiots" eller "doeheads". När vi skulle sätta segel eller lossa ankaret kunde en mening låta i stil med: "No dont fucking pull the ancher yet you fucking idiot. Do it when I fucking tell you to do it. Jesus motherfucking christ". Det låter hårt men han allt han sa gjorde han med glimten i ögat. Vi skrattade allihopa åt det. Hans historier kunde vara alltifrån hur han levde rövare i sina tonår till när han utförde otillbörliga aktiviteter med Jon Bon Jovi.

 

 

Förutom att ha skrattat åt Guy har vi även hunnit med annat roligt. Bland annat fångade vi en fet Barracuda som vi festade lös på senare på kvällen. Vi snorklade och hittade ett gäng humrar och krabbor som vi också festade lös på. Vi har även sett fantastiska vyer, där höjdpunkten var när vi kom in till Guatemala och seglade upp för en flod från Livingston till Rio Dulce. I klassisk Jurassic Park-miljö saknades det bara något vrål inifrån djungeln.

 

Nu väntar vi på bussen för att ta os till Semuc Champey, för att sedan ta oss till Antigua. Robin tar sitt pick och pack och åker till Honduras vilket gör att jag blir ensam svensk med tjeckiskorna och australiensarna.

 

 

Hejdå!

Tja bloggen! 

 

Rehaben i Tulum var välkommen efter hålligånget i Playa del Carmen. En väldigt lugn ort med många roliga aktiviteter inom lämpligt avstånd. Efter första dagen som vi BARA använde till att återhämta oss, tog vi oss till Tulum-ruinerna den andra dagen. Tulum-ruinerna är ännu en del av den utspridda Maya-kultur som fanns i norra Latinamerika för länge sedan. Det speciella med dessa är att de låg på stranden så att det blev en rätt mäktig syn.

 

 

Efter att ha gjort Tulum-ruinerna på förmiddagen hyrde vi en cykel för att på eftermiddagen cykla några kilometer i stekande mexikansk sol för att ta oss till "Gran Cenote". "Cenotes" är vattenfyllda grottor där man kan snorkla och dyka bland fiskar, sköldpaddor, fladdermöss och coola stenformationer.

 

Sista dagen i Tulum for vi till ännu en maya-ruin. Förhoppningsvis den sista. Man blir lite less efter ett tag. Denna gången var det Coba-ruinernas tur. Det speciella med denna är att det är en av två ruiner i världen man har tillåtelse att bestiga. Efter att ha gjort det så hyser jag stor respekt för maya-folket som lyckades bygga

höga pyramider som når högt över trädtopparna på en tid då det varken fanns lyftkran eller traktor. 

 

 

Tjena bloggen! Jag har nu varit i Mexico i en vecka. Under dessa sju dagar har det hunnits med rätt mycket. Jag ska försöka sammanfatta det i raderna nedan.

 

Jag åkte hit med en tjej från Göteborg som heter Sara. Efter 34 timmars resande landade vi i ett hett Cancun förra veckan. Den klassiska "väggen" av luftfuktighet man brukar gå in i när man kommer ut från flygplatsen finns även den i Mexico kan jag berätta. I Cancun, som är mest känt för att staden invaderas av partysugna jänkare lagom till våren, spenderade vi tre nätter. Dagarna bestod av lugnt strandhäng och förbättring av den icke-existerande solbrännan. Kvällarna.. var väl inte lika lugna men desto mer roliga och minnesvärda :) I Cancun träffade vi även en svensk snubbe som heter Robin. Vi klickade direkt så min och Saras duo har nu blivit en trio, iallafall för tillfället. 

 

Efter några dagar i Cancun så tog vi vårt pick och pack och drog inåt landet. Första stoppet blev en gammal maya-by vid namn Chichen Itza med mäktiga ruiner. Tyvärr kan jag inte ladda upp någon bild just nu, varför återkommer jag med lite längre ner. Annars för den som vill se hur det ser ut rekommenderar jag att göra en klassiker: Googla.

 

Med lite historia och kulturella inslag efter vårt besök i Chichen Itza fortsatte vi följa våra estetiska sidor och drog vidare till delstaten Yucatans kulturella huvudstad: Merida. Efter att ha varit i Cancun där turister är lika vanliga som mexikanare var det lite annorlunda att komma till Merida. Jag och Robin ser ut som den svenska stereotypen - blonda och blåa ögon. Med tanke på de x antal ögonen som bokstavligen talat stirrade på oss under vår dygnslånga visit i Merida, är det inte helt fel att tro att "gringos" inte är så vanligt i staden. Men trots det var Merida ett trevligt ställe. Gamla byggnader, små gator, marknader och otroligt trevligt folk. Vanligtvis brukar folk alltid ha en baktanke när de kommer fram och börjar prata. I Merida var det inte så, där pratade folk med oss för att de var nyfikna på oss och ville rekommendera vissa saker och avrekommendera från andra saker.

 

I Merida gick även min kamera sönder. Efter några dagar. För att en mexikanare tappade den när han skulle ta ett kort på oss. Blev inte alls bitter. Jag köpte därför en ny, begagnad kamera för ca 300 kronor. Jag kanske var naiv, men så här i efterhand borde jag ju ha fattat att den inte skulle fungera. Jag har nu lämnat in kameran på reparation så jag hoppas på det bästa.

 

Rent allmänt har det varit mycket onödigt, konstigt som har hänt. Förutom två kameror som inte fungerar har jag tappat två par solglasögon. Lägg till en fet reva i mina badshorts så förstår ni att första veckan blev lite dyrare än vad jag hade tänkt..

 

Efter Merida har vi varit i Playa del Carmen i två dagar också. En turistort vilken som helst kändes det som. Fin strand. Mycket drag på kvällarna. Nu är vi i Tulum där tanken är att vi ska rena våra själar från alla synder som begicks de två nätterna i Playa del Carmen..

 

Mina första intryck av Mexico är väldigt bra. Folket är roliga och trevliga. Stämningen avslappnad. Känns lite tråkigt att vi snart har gjort vårt i landet, men det väntar ju nya äventyr runt hörnet...

 

Föreställningen att de inte hatar tacos stämmer bra. Överallt finns det skyltar om billig tacos och till varje måltid får man tortillabröd. Lime och två sorters VÄLDIGT starka såser får man också som tillbehör oavsett vad det är man har beställt.

 

//Johan eller Juan som jag kallas här i Taco-land.

Da har vi kommit till sista inlagget.. for denna gang. Det har ar garanterat inte den sista resa jag gor. Det finns ju nagra till lander att utforska :)

Vad har hant sedan forra inlagget? Jo vi kom till bangkok. Tjejerna shoppade och killarna softade vid poolen. Sa sag de forsta dagarna ut. Sedan borjade vart gang pa atta starka att sakta men sakert splittras. Efter nagra dagar for tva stycken till Kambodja, dagen efter for en tjej hem till Sverige. Dagen efter det for ytterligare tre tjejer hem till Gote-la-borg (de sager la i varenda mening) och pa den fjarde dagen for de tva sista killarna hem, sa da var det bara jag - igen!

De har dagarna hann vi aven med vissa aktiviteter, som nagra av er sett pa facebook har vi bland annat traffat nagra tigrar. Sjukt coolt! (For bildbevis, se facebook). Vi besokte aven den flytande marknaden som var Thailand som jag hade forestallt mig det innan jag kom till Thailand (facebook).

Nar alla mina kamrater akt hem till Sverige akte jag vidare till Koh Samet. En o nagra timmar fran Bangkok. Jag var dar i tva dagar. Jag vaknade upp andra morgonen med extremt kliande utslag over hela kroppen. Sa narmaste veckan spenderades pa ett hotellrum i Bangkok. Jag vet inte vad det var, men vissa tror att det var dengue-feber, andra sager att det var massling.. jag vet inte. Det var inte sa behagligt iallafall. Nu ar jag dock antligen frisk och kanner mig kryare an nagonsin. Nastan.

Befinner mig just nu i Phuket dar jag ska sla ihjal de sista dagarna med lugn och ro pa stranden. Ska bli ratt skont faktiskt efter de senaste manadernas halligang.

Om jag ska utvardera den har resan lite kort vad har jag att saga da.. Tja, kortfattat kan man saga att beslutet att resa sjalv till Australien och Thailand nog ar ett av de basta besluten jag gjort i mitt liv (om inte det basta). Jag hade aldrig traffat sa mycket folk och haft sa mycket olika erfarenheter om jag hade rest med ett gang pa fyra-fem stycken.

Som en avslutning pa detta inlagg hade jag tankt skriva lite klassiska TOP-3-listor:

Sadar, vi ses pa mandag!

Johan

Efter att ha varit pa oarna Koh Samui och Koh Pah Ngan kandes blev det en omstallning att komma till Bangkok. Attafiliga vagar, avgaser och tutningar ar inte riktigt vad som varit den senaste veckan.

Koh Samui var ratt lugnt. Eller valdigt lugnt rattare sagt. Det var faktiskt ratt skont efter lite mer an en manads "dunkadunk" pa Bangla Road i Patong. Dar motte jag upp atta stycken EBS:are (European Bartender School-elever) som jag lart kanna under min tid pa Granbbarna Grus. Vi tog det lugnt (ASSKONT), at gott och hyrde moped och upptackte diverse roliga.. ting under var roadtrip pa on.

Koh Pha Ngan.. Full moon party.. var daremot inte sa lugnt. Vi hade fruktansvart roligt. Tusentals manniskor pa stranden, alla malade och har deras "time of their life", kan inte ga fel eller hur? Lite stalld blev vi dock nar vi satt pa en bar och en av diskplockarna berattar att en kille blev knivmordad till dods just vid det bordet dagen innan.... Sen hade festen fortsatt tydligen..

Och nu ar vi alltsa i Bangkok, storschtaaaan. Vi kom ratt sent igar och sov ut idag, sa egentligen ar det enda vi sett ett x-antal vaningars shoppingcentrum. Nu hade det ju faktiskt varit roligt att ha kvar nagra pengar, men som backpacker tvingas man prioritera (krognotor host). Vi ska stanna har tre natter till, sen aker EBS:arna hem och jag har tva veckor kvar. Det ska faktiskt bli kul att se nagot annat an paradisstrander (sorry).

Sa som jag kanner nu blir det antingen Laos (tubing - googla) eller att aka till nagon o och bara ta det lugnt sista tiden. Jag maste iallafall ner till Phuket igen da mitt flyg hem gar darifran. Sa Phi Phi-oarna som ligger i narheten ska jag iallafall besoka, alla sager att det ar sa bra.

Johan

Hemresan ar nu bokad! Jag landar i umea den 27 maj efter narmare sju manader utomlands.. Sju manader.. Tiden har gatt fasansfullt fort, det kanns som om att det var igar jag vinkade av mor och far pa Stockholms Centralstation, kramade om broderna Backstrom pa Universal Studios i Los Angeles och sa hejda till en nagot somnig Jonathan Jonsson utanfor Madison Square Garden i New Yor. Men det var inte igar - det var ett halvar sen.. Sjukt.

Hursomhelst, i sondags for jag pa mitt visarun. I Thailand ar det namligen sa ar man bara tillaten att stanna i landet i 30 dagar som turist. Och jag ar ju turist.. "Turist". Det som ar bra ar att man bara behover aka ut ur landet och sen komma in igen dagen efter for att fa ytterligare 30 dagar. Sa i sondags satte jag och ytterligare tio stycken "turister" oss i en buss som 13 timmar senare skulle landa i Penang, Malaysia. Val framme slog vi ihjal en natt pa hotell for att pa morgonen efter aterigen satta oss i en buss som 13 timmar senare var tillbaka i Phuket, Thailand. Sa nu vet ni hur en visarun gar till!

Klubben som jag jobbar for just nu stanger igen for sasongen pa lordag och iochmed det, slanger jag in min handduk ocksa. Jag vill hinna se mer av Thailand och kanske Asien innan jag aker hem. Nu ar jag lite i valet och kvalet (igen), stanna i Thailand de tre sista veckorna och se oarna, Bangkok och regnskogen eller bara valja ut nagon godbit och sedan fara till Laos och Vietnam med tva kompisar.. Svart val. Tals att funderas pa. (Dock valdigt angenama problem eller hur?)

Min kamera har gatt sonder, sjukt trakigt. Det ar darfor ni inte har fatt se nagra bilder. Jag maste kopa en ny nu, 4000 baht (dela det i 4,5 sa far du kronor) for en bra kamera. Tack for att man ar i Asien nu och inte Australien!

Tills nasta gang - karlek!
Johan


P.S. Sa har firar man nyar i Thailand :) D.S.

Som ni flesta vet utfardades det en tsunamivarning for nagra dagar sedan i hela sydostasien, Phuket inkluderat. Som ni flesta ocksa vet klarade sig dock detta turistparadis undan vagen, den dog nagra kilometer fran kusten. Sa vi mar alla bra aven om vi var lite skakade resten av dagen.

Jag och en kollega var ute pa huvudgatan Bangla Road och gick runt nar vi traffade en svensk tjej som jobbar for Joe Labero (han har en show har nere). Hon sa nagot i stil med: "Alltsa det har varit en jordbavning (som vi inte hade kant) och nu borjar folk komma upp fran stranden.. jag blir lite nervos faktiskt tank om det ar pa gang nagon tsunami eller nagonting.." Vi kastade blickarna mot stranden och mycket riktigt vallfardade folk FRAN stranden. Innan vi hann fundera sa mycket mer over det borjade folk helt plotsligt skrika och borja springa mot oss i panik. Som taget ur en film. Nar poliserna sedan borjade skrika "TSUNAMI TSUNAMI UP UP UP!!!" fick vi ocksa eld i baken, vi trodde ju att vagen redan var inne pa gatan eller nagot. Sa vi letade forsta basta stalle att klattra upp i. Det blev ett kontorskomplex pa sex vaningar inte sa langt ifran kusten. Dar satt vi sedan i tre timmar och tryckte och bara vantade pa att vagen skulle komma och bad till gudarna att den inte skulle vara storre an huset vi befann oss pa. Manga hade sprungit upp i djungeln som nog var det sakraste stallet att vara pa. Thailandarna som vi var pa taket med var dock inte lika oroliga, de skrattade och skamtade mest hela tiden. Det var nog tur att de gjorde det, hade de istallet gratit och skrikit hade jag och David (kollegan) inte fatt mindre dodsangest det ar en sak som ar saker. Nu blev vi istallet lite lugnare. Efter tre timmar pa taket var kusten tydligen klar sa vi gick ner och gick hem. Partymoodet som funnits tidigare under dagen var dock som bortblast vilket gjorde att det blev en tamligen lugn kvall.

Dagen efter tsunamidramat var det dags for Songkran Festival, firandet av det thailandska nyaret. Songkran gar ut pa att man dricker ol och festar i 48 timmar. OCH sprutar vatten pa varandra med gigantiska vattenpistoler. Sjukt roligt, tank er en hel gata dar alla gar runt och skrattar och festar och sprutar pa varandra. Ingen var torr det ar en sak som ar saker. Lite ironiskt var det dock att man forst springer for livet for att man ar radd att vattnet ska doda en, for att dagen efter mer eller mindre dranka varandra i vatten. Iallafall sa var det nagot av det roligaste jag gjort i mitt liv.


Grabbarna Grus gor Bangla Road osakert.

Hur gar jobbet da? Det gar bra, vi slog rekord i tisdags, Grabbarna Grus har funnits har i fyra sasonger men har aldrig salt sa mycket biljetter som i tisdags. Tidigare rekordet var nyarsafton, under hogsasong. Nu slog vi det en tisdag i april, under lagsasong! Dar ser ni hur mycket det ger att ha den har "flowkanslan", kanna att man ar i ett stim.


Rekordkvall=champagnefirande. Maskerad kvallen till ara.


Ikvall - annu en kvall med dansande och klappande pa grus!

Regards
Johan

Ja juste, jag hade ju en kandisspottarlista ocksa, dags att uppdatera den eller hur:

Kändisspottarlista:
1. Helena Bergström - skådespelerska - sergels torg
2. Joe Labero - illusionist - utanför globen
3. Ron Jeremy - porrskadis (sager dom...............) - Sydney Airport
4. Markoolio - artist - Grabbarna Grus Thailand
5. Farjan-Hakan - b-kandis - Grabbarna Grus Thailand

Gott nytt ar!

Har nu varit i Thailand i tva veckor. Jag var inte pa det basta humoret nar jag landade. Hade inte sovit mycket pa 30 timmar, (slog ihjal 18 timmar pa Sydneys flygplats, inte det basta stallet nar man vill sova).. svinhungrig eftersom det inte fanns nagon mat pa planet (9 timmar) och sen kom inte min andra halft pa baggagebandet. Nar man ar ute och backpackar blir ryggsacken som sitt hem, sin basta kompis, andra halft eller vad ni nu vill kalla det. MEN idag, antligen, efter tva veckor kom den antligen hit till Patong, Phuket efter att ha spenderat tva veckor i Sydney nagonstans dar jag inte har en aning hur den kunde undga upptackt.

Jag har inte haft nagon riktig ro i kroppen under de har tva veckorna.. mycket pa grund av att jag haft min USB-sticka med alla mina 2000 bilder fran den har resan i vaskan. Men nu kanner jag mig hel igen :)

Alltid nar man kommer till ett nytt stalle och ska traffa nytt folk ar man alltid lite nervos - man tankar "hur ar folket?", "kommer jag att passa in?", "kommer de vara valkomnande?". Det tog typ en kvart sen hade jag halsat pa alla som jobbar har och kande direkt mig avslappnad.

For er som inte vet det jobbar jag for Grabbarna Grus har i Patong. En valdigt kand svensk nattklubb som finns pa alla partyorter t.ex. Ayia Napa, Rhodos, Sunny Beach, Magaluf osv. Och har i Thailand. Jag jobbar som promoter/biljettforsaljare. Min dag ser ut som foljande: Mote 11.30, lunch 12.00, promota och salja pa stranden mellan 13-16.00, ata middag och ta en siesta mellan 16-19.30, salja och promota pa gatan Bangla Road (en av varldens storsta bargator mellan 21-22.30 for att sedan avsluta kvallen med att mingla med kunderna och andra gaster inne pa klubben. Sen ser nasta dag likadan ut. ETT ENORMT TUFFT JOBB ELLER HUR? (Bra one-liner for att fa kunderna att le nar man forsoker salja till nagon for ovrigt). Det ar ju anda det man gor nar man ar pa semester, ar pa stranden och festar.. och nu far jag betalt for det :)

Forsta veckan jag jobbade hade vi en tavling, de som salde mest biljetter skulle fa en tre-rattersmiddag pa en fin restaurang och gratis mat tva ganger om dagen pa Grabbarna Grus restaurang. Jag och min kompanjon vann. En hyfsad start pa jobbet.

Hur finner jag Thailand i ovrigt da? Allt ar valdigt korrumperat. Vi saljer biljetter olagligt men polisen ar mutad sa de kollar mellan fingrarna. Klubbarna ska stanga kl 1 pa natten men alla stanger vid 5-7 tiden for att polisen ar mutad.

Sen ar det ju sa fantastiskt billigt. Fran att ha kommit fran Australien som ar sjukt dyrt till Thailand som ar sa sjukt billigt ar ju som att komma till Paradise!

Forsta lediga dagen idag.. ratt sa skont. Har sovit typ hela dagen. Gatan ar stangd pga. val. Imorgon oppnar allt klockan tolv for att sedan ha stangt sondag och mandag pga. attt kungens syster ska begravas. Kungen ar nagot av det heligaste som finns har i Thailand. T.ex. nar man gar pa bio ska man sta upp med handen pa hjartat och sjunga nationalsangen.. nar man gar pa BIO liksom. Snacka om kulturskillnad.

Det var allt for den har gangen, jag ska forsoka uppdatera flitigare. Det var nog tappet av mitt baggage som gjorde mig omotiverad.. men tills nasta gang - KARLEK.

Johan

Nast sista dagen i Cairns idag.. Hur spenderar vi den da? Jo, vi sitter och ser film pa dagen, ater middag och dricker lite goon efter det. Det ar sa de senaste tio dagarna har sett ut. Regnet har ost ner. Som jag sagt tidigare ar det sa att nar det regnar har i Australien, da verkligen oser det ner. Det racker med att man ar ute i tio sekunder sa ar man genomblot. For nagra dagar sen badade vi i ett dike just utanfor hostelet. Infrastrukturen ar dock ratt bra uppbyggd, vattnet rinner bort ratt snabbt nar det blir uppehall. Bussarna som ska ta ner alla backpackers soderut har blivit installda pga. oversvamningar pa vagarna vilket staller till det for folk som har bokat boende och tourer langs hela kusten i forvag. Manga rum har pa hostelet har ocksa blivit oversvamda (sager man sa?) vilket har gjort att jag fatt jobba ca tre timmar per dag istallet for en och en halv. Igar brakade taket in utanfor mitt rum ocksa, det kommer nog inte bli sa billigt att reparera..

I torsdags fyllde hostelet tio ar vilket betydde stor fest hela dagen, en fantastisk BBQ pa kvallen med bl.a. lamm, kyckling, potatissallad, pastasallad.. ja allt mojligt. Det ar den enda BBQn som har varit prisvard har i Australien (man far det pa nastan varenda tour man aker pa), vanligtvis far man en korv, en skiva vitt brod och en klick sas. OCH ett gront salladsblad. Det ar vad de kallar "Ahhh great Aussie BBQ mate". De borde komma till Sverige under sommaren. Da skulle de forsta vad en riktig grillning ar.

Forutom BBQ ar alkohol en valdigt stor del av kulturen har "downunder". Pa alla tourer man far pa uppmanas man att ta med sig alkohol. Att touren ar under formiddagen eller tidig eftermiddag spelar ingen roll. Det brukar sta nagot i stil med:

What to bring:

-Camera

-Sunscreen

-Alcohol

Blir man inte uppmanad till det stannar alltid bussen vid en bottleshop sa att man inte ska kanna sig torstig under dagen. Fatta vilket ramaskri det skulle bli hemma i Sverige om man skulle UPPMANAS att ta med sig ol och sprit.

En annan handelse som ger ytterligare tyngd till pastaendet att alkohol ar en stor del av kulturen intraffade for nagon vecka sedan da jag och min nya zeelandska van Mike hjalpte ett foretag att flytta sitt kontor fran andra vaningen till bottenvaningen (som for ovrigt var ett ratt tungt arbete vilket min rygg fick erfara.. men - money money money). Forutom var lon fick vi en en karta ol var som tack for hjalpen (James Boag Tasmania's Finest, fantastiskt god ol). Citerar Pete, mannen vi jobbade for:

"Work without alcohol is not how we do it in Australia".

Jag har turligt nog kunnat hava in olika sorters strojobb de senaste veckorna. Forutom swingersjobbet och kontorsjobbet har jag aven agerat tradgardsmastare i tre dagar. Ett lite aldre par ska salja sitt hus (praktvilla) uppe i regnskogen och behovde hjalp att roja i sin typ 1000 hektar stora tradgard (naja), sa de senaste dagarna har jag gatt runt och kapat ogras och otillborliga vaxter i bushen i norra tropiska Australien. Jag funderade for ett ogonblick om det verkligen var vart att ta jobbet nar frun pa vagen dit berattade att det ibland kommer pytonormar (oftast sma, ibland valdigt stora) pa besok i tradgarden. For sakerhets skulle berattade hon vad man ska gora ifall ormen hugger tag i en for att "kramas".

St Patricks Day i lordags. En fantastiskt rolig dag. Fest hela dagen, irlandarna samlades pa de irlandska pubarna redan pa morgonen for att ata frukost. Och att dricka ol givetvis. Det kandes som om att hela staden var ute och rojde, jag har inte sett sa mycket folk under hela min tid har i Cairns. De flesta var pimpade i grona hattar, slipsar, irlandska flaggor osv. Skitkul! Visste ni att St Patrick faktiskt var walesare i borjan? Han blev tagen till Irland som slav, men lyckades sedan fly tillbaka till Wales. Dar blev han sedan arkebiskop for att darefter komma tillbaka till Irland, och det ar darfor han blev ett helgon! Allmanbildning :)

Imorgon sista dagen i Australien for den har gangen. Minjin Swing (gar att jamfora med bungyjump, men man aker i en gunga istallet) star pa schemat, sedan middag for att avsluta kvallen med att ha en riktigt "goon time" med alla fantastiska manniskor som jag har bott med de senaste veckorna.

For er som inte har hort det drar jag till Phuket, Thailand pa torsdag for att jobba pa en bar i tva manader. Erfarenheter!

Tills nasta gang - karlek!

Johan

PS. Kommentarer mottages med gladje :) DS.

Annu en statusuppdatering:

Jag har inte tagit mig fran Cairns sen senaste inlagget, vilket jag inte tycker kanns sa jobbigt. Det ar en ratt behaglig stad faktiskt. Jag har borjat jobba pa ett hostel har, vilket ger mig mig gratis boende och gratis mat (bra satt att spara pengar). Dagarna ser ut som foljande: Stiger upp vid tio-tiden, ater frukost, stadar rum och skurar golv i 1,5-2 timmar. Efter det gar vi ner till lagunen och svalkar oss i den 35-gradiga varmen, man far namligen inte bada i havet p.g.a. de dodliga maneterna som ligger och flyter runt. Och krokodiler!!! Lagunen ar en stor pool, inte mer exotiskt an sa. Jag vet faktist inte varfor de kallar den "The Lagoon", det later val mer klitschigt kanske. De har en BBQ-anlaggning dar sa vi brukar laga lite lunch dar. Oftast korv och brod, och BBQ-sas. En sas som jag kommer sakna nar jag lamnar det har landet, de ska ha all cred for den sasen. Senare pa kvallen gar vi till en restaurang och far gratis middag och koper nagra billiga ol. Hard life, eller hur?

Nu har jag ca. tva veckor kvar i det har landet. Jag alskar Australien och kommer att komma tillbaka hit, men det ska bli kul att testa nagot nytt ocksa. Efter att ha tankt mycket och gatt igenom manga alternativ, kommer det nog bli sa att jag far till Thailand for att testa lyckan. Jag kan ha ett jobb dar ocksa.. vi far se de narmsta dagarna.

En snabb och koncist uppdatering for er, mina trogna lasare!

Till nasta gang - karlek!

Johan

Ja juste, jag representerade Sverige i nagot sa sjukt som "Guldfiskrace" i onsdags. Atta lander fick en guldfisk (levande) tilldelad sig. Sen var det utslagning: kvarts-, semi- och slutligen final. Det gick ut pa att de slappte ner fisken i en avlang vattenbehallare, sen skulle man blasa bakom fisken genom ett sugror och den forsta fisk som kom till andra sidan behallaren vann. Jag slog ut Holland i kvarten, men i semin blev tyvarr Australien for tung. Det ar val det har hemmaplansfenomenet.. Australien vann till slut hela tavlingen, och ett bungyjump, ratt bra pris. Tror ni att den har tavlingen skulle vara tillaten hemma i Sverige? Tveksamt..

Senaste tiden har varit kantad av sorg. Forst gjorde jag och Erik slut efter ett tva manaders langt partnerskap. Jag tankte i borjan av kvallen att "fan, det har kommer att bli jobbigt..", men vi gjorde det enkelt och kramade om varandra och sa "pa aterseende". Om inte i Australien kommer vi att traffas hemma i Sverige igen.

Igar var det stor sorgedag pa Asylum Hostel. Alla varan gosehund Muffin avled igar morse.. Kvallen innan hade han helt oprovocerat blivit attackerad av en sisadar atta ganger storre hund som gav han ett rejalt bett i bakdelen. Han blev inte fysiskt skadad men lag pa ett och samma stalle och skakade resten av kvallen. Morgonen efter vaknade han inte upp.. Lillen hade dott av chock.. En sorgens dag.

MEN, jag har givetvis haft battre dagar har i Cairns ocksa! Forutom att ha dykt i ett av varldens underverk, "Stora barriarrevet" (awesome btw) var vi ute pa en dagstur ner till en regnskog just soder om staden. Vi akte rutschkana (stavning?) pa sammetslena klippor, badade med skoldpaddor och lekte Peter Andre vid "Millaa Millaa Falls".


Jag och Wally.


Youtuba "Mysterious Girl" med Peter Andre. Visst hade jag itne gjort bort mig?


Yiihaa..

Just nu ar jag lite i valet och kvalet vad jag ska hitta pa harnast. Som vissa av er har hort ar jag inblandad i arhundradets mutskandal (naja) som gor att jag inte kan lamna landet fornst den 21 mars. Tankegangarna gar i stil med att antingen sla ihjal lite tid har i Cairns, vilket jag absolut skulle kunna gora, temperaturen gar aldrig under 30 grader, solen skiner och folket ar fantastiska (forutom aboriginerna som ibland ar lite val aggressiva). Eller sa far jag till Perth pa vastkusten och reser upp langs den, manga som har rest bada kusterna sager att vastkusten nastan ar battre an ostkusten. For tillfallet ar jag inne pa att stanna har, jag ska vara har i en vecka till iallafall. Jag ska namligen vara bartender pa ett privat party pa fredag. Ett swingersparty.. Det blir en rolig historia for barnbarnen. Nar de vaxt upp.. Lonen jag far for det kommer att betala for hela min vecka har sa dar koper jag mig sjalv lite tid att bestamma vad jag ska gora.

Tills nasta gang - karlek!
Johan